Årstider & Conair

Är nu tillbaka i Sverige efter några sköna dagar i fosterlandet.
Vi besökte villan (eller sommarstugan som det heter i Svärje) och skottade upp en gång genom den meterhöga snön för att kunna komma fram till huset. Sällan har jag sett så mycket snö som denna vinter. Undrar om det någonsin mer blir barmark i Österbotten?

Villan 21 mars

Villan 30 juli

Hemresan till Stockholm blev mer spännande än jag förväntat mig. På samma plan som mig var även en fångtransport med tre stora poliser och en fånge. Fången satt iförd handklovar och skrek på obestämbart språk. Poliserna bokstavligen satt på honom bitvis under flygresan, och fången själv fick flyga med en röd filt över huvudet. Mycket spännande. Men vi blev inte kapade som jag hade förväntat mig. Jag är nästan lite besviken.

Erase/Rewind

Jag vill backa bandet. Kan jag få göra det snälla?

Till exempel till den här dagen.

Eller hit?

Kan nån fixa det så blir jag glad.

17 grader varmt/kallt?

Brrr....
Det är 17 grader inne i vår lägenhet. En av nackdelarna med att bo i hyreslägenhet. Man kan inte själv vrida upp värmen på batterierna (eller elementen som det heter här i Svärje), utan det gör hyresvärden efter behag.
Så jag får vackert sitta med dubbla tröjor på mig, stickasockor och filt över mig i soffan. Nåja, jag överlever.
En sommarkväll då det är +17 grader ute känns ju inte så farligt, man kanske drar på sig en tröja över sin solvarma hy, men inte tar man på sig dubbla ylletröjor för det. Märkligt.

17 grader 4 mars

17 grader 30 juli

Efter OS

Igår tog det slut. Det stora vinterspektaklet som har uppslukat mig de senaste två veckorna. Nu är det bara fyra år till nästa gång.
Vi har sett så många sändningar det bara har gått, ibland har vi till och med delat bildskärmen så man kunde se på två program samtidigt. Jag har skrattat åt bakom-kulisserna klipp, gråtit för känslosamma reportage, våndats över missade medaljer och glatt mig över de som lyckats.
Medaljörerna i all ära, men ofta känner jag mest för de som inte lyckades, tänk att träna varje dag i många år och så missar man en medalj med några hundradelar, eller en halv poäng. Hur kan man motivera sig att återigen ge sig ut i snöstormar eller oväder och träna träna träna ännu mer till nästa gång. Helt otroligt att folk orkar hålla på. Jag är imponerad.
Sen finns det ju också de deltagare som aldrig ens var nära medalj, men ändå deltar. Som slalomåkaren från Tajikistan som inte hade råd att sy upp en landslagsdräkt, så han åkte i en begagnad svensk dräkt istället, och kom 17 sekunder efter alla andra i mål.
Det finns många fina historier i ett OS. Jag har njutit av varje stund.
Fast nu väntar jag på våren och sommaren. Vintern får vara slut nu, tack.