Osårbar?

Nej, mitt förnuft inser att ingen är osårbar, men ibland vill man inte tänka på det.
Jag vill vara kvar i min bubbla och fortsätta tro att vissa människor är osårbara och oförstörbara. Kan jag inte få vara kvar där lite till? Äsch.

(bilden har jag stulit från Google/R.Heeks)

Vuxenpoäng

Det bara snöar och snöar. På nyheterna ser man krockade bilar och igensnöade vägar. Vi har hållit oss hemma istället.
Gårdagens middag skulle bli en ny paradrätt, men blev lite av en flopp. "Jamie's femtimmars lamm" skulle vi tillaga. Allt såg jättebra ut och doftade ljuvligt: färsk rosmarin och timjan, vitlöksklyftor, palsternacka och rotselleri, lammstek, potatis, morötter och vin. Allt blandades i en stor långpanna och skulle puttra på svag värme i ugnen i fem timmar. Problemet uppstod när vätskan började rinna utanför långpannan och ner mellan gasledningarna i botten av ugnen. När sen fem timmar hade gått och vi skulle avnjuta lammet, insåg vi att det nog borde ha hetat Jamie's fyratimmars lamm istället. Allt var överkokt och grötigt. :(  
Men vinet var i alla fall gott. Och hallon- & blåbärspannacottan som vi hade till efterrätt var underbar.

Detta debacle ledde till att ugnen idag fick storstädas och skuras. Så skinande ren har den nog aldrig varit som den är nu. Så något positivt kom ut av det hela. Jag hittade dessutom en sedan länge försvunnen bakplåt under ugnen. (kanske man borde städa lite oftare där...)

Och så mitt i all städning så har jag också börjat pensionsspara! Det om något ger många vuxenpoäng!
Kuverten från pensionsmyndigheten som kom i brevlådan ledde till ångest och kval eftersom varken maken eller jag själv har någon större koll på detta med pensioner. Så nu har vi läst på och valt fonder och dessutom börjat pensionsspara med månadsbetalning (vart pengarna går vet jag inte riktigt, hmmm... kanske får jag läsa på lite till...).

Vintern är en illusion

Så har det stått på vårt kylskåp de senaste åren. En kväll några månader efter att Mitisgatan blev hemma för mig bestämde vi oss, maken och jag och systern som var på besök, att vi inte fick gå och lägga oss förrän alla magneter med kylskåpspoesi var använda.
Ett av de korta budskapen blev: vintern är en illusion - i många år har detta varit sanning för Stockholm. Det blir aldrig någon riktig vinter, mest slask och regn, någon enstaka helg med snökaos och så regn och slask igen.
Däremot inte denna vinter. Vi har haft snö och minusgrader ända sen mitten av december. Härligt men också besvärligt. Härligt för att allt är ljust och vitt och man kan åka skridskor, promenera på isarna och slipper slaskblöta stövlar. Besvärligt för att snöröjningen på Kungsholmen i det närmaste är obefintlig. Men mest härligt ändå!

Jag väntar också på miljonregnet som ni ser. Och så tvättar jag..

Här är också en bild från min nya karriär som snowboardproffs (nåja).